Förkylt...

Vi har varit ganska förskonade från förkylningar i början av hösten, men denna veckan slog den till. Först ut var lille storebror som fick en förskräcklig hosta. Sen började lillasyster snora. Sen åkte även jag på huvudvärk och feber i början av veckan. I onsdags var det storasysters tur att få feber och snuva. När jag lämnat av storebror på skolan i onsdags så ringde de ca en timme senare och berättade att storebror ramlat in i ett bord och slagit sig i huvudet. Det visade sig att han träffat spetsen på en bordskant och slagit upp ett jack nedanför ögonbrynet vid tinningen.

Tur att maken jobbade sent skift denna vecka så att jag kunde skicka honom till vårdcentralen med storebror som behövde plåstras om. Egentligen ville läkaren även sätta ett stygn men hon sa att om det vore hennes son så skulle hon bara sätta plåster.

Jag fick ringa till försäkringsbolaget och anmäla skadan, då det kan bli ett bestående ärr i framtiden. Snart har det gått ett år sedan lillebror så oturligt ramlade och slog upp sitt vänstra ögonbryn så då skall vi skicka in foton till försäkringsbolaget för bedömning.

Så denna veckan har vi verkligen varit krassliga och ynkliga i familjen. Bara pappan som fått vara någorlunda frisk.

Pricken..

Min lilla pricken! Glad och pigg och med koppor som torkat. Imorgon är det 7 dagar sedan första pricken dök upp.

Moloklänning, en av dotterns favoriter.

Skönt, då har min dotter segrat över vattkoppan och gjort sitt. Två barn kvar...

....fortsättning följer således....

Turkos tisdag...jordgubbar och info inför skolstart...

Sov alldeles för få timmar inatt. Har känt mig helt slut precis hela dagen. Men det kan också bero på att jag åkt på en sommarförkylning (ont i halsen,  rinnsnuva) samt har gräspollenallergi samtidigt. Känns som sandpapper i halsen och bomull i skallen. 

Försökte klä mig lite somrigt och piffigt för att motverka tröttheten i alla fall. Är faktiskt lite mätt på cerise och rosa för tillfället så jag gick half-in på turkost istället. Odd Molly Lovely Knit kofta, OM light cotton embroided tunic, linne från My wear (Ica Maxi) samt leggings (sunflower) från Molo. Dock orkade jag inte piffa till håret imorse och dessutom tycker jag det växt så mycket att volymen blir lidande. 

Inför midsommar blir vi alltid bjudna på jordgubbar och glass på jobbet och den traditionen höll de fasta på även detta år. Vanligtvis får vi dagen innan vi går på ledighet, men idag tog chefen jordgubbsfikat i anslutning till avdelningsmötet. Dock tycker jag inte de var så söta, mer syrliga. Men alla säger ju att jordgubbssäsongen är försenad i år pga den kalla långa vintern så man kan inte förvänta sig solmogna söta gubbar redan nu. 

Ikväll var jag och storebror på informationsmöte inför höstens skolstart. Den prickiga unga damen fick snällt stanna hemma med farfar/farmor som kom och satt barnvakt. 

Den 19 augusti går startskottet för tvillingarna, då börjar de förskoleklass. Jag kan fortfarande inte förstå att tiden gått så fruktansvärt fort att det redan är dags för skolstart. Mina små bebisar, som föddes den 16 november 2007 och vägde 1515 g (dottern) och 2415 g (sonen). På 5.5 års kontrollen på BVC för några veckor sedan vägde de 17 kg (dottern) och 23 kg (sonen). 

Sonen ser mycket fram emot skolstarten och speciellt eftersom en kille från vår föräldragrupp hamnade i samma klass, samt en kille från förskolan. Dottern fick dessvärre inte chansen att träffa de andra tjejerna som skall gå i klassen, men de kommer vara 6 st så förhoppningsvis hittar även hon kompisar vid skolstarten. Fördelningen blir 7 killar, 6 tjejer i deras grupp. Sammanlagt blir de ca 50 förskoleklass barn, fördelade på 2 avdelningar där de sedan delas upp i två grupper (sammanlagt 4 grupper).

Vecka 32 börjar inskolningen på fritids, men först ska vi njuta av semester och ledighet. 

Vattkoppor dag 1-3

Hoppas kulmen snart är nådd, för detta var inte roligt tycker dottern. :-(

*kli, kli*

På tillväxt...

Helg, en härlig lördag skall fördrivas med tre rastlösa barn, varav en helt prickig.

Maken gick ut och klippte häcken medan jag fixade och donade med städ och tvätt. Storebror gick ut och hjälpte far sin och röja grenar. Lillebror fick snällt vara inne med mamma och den prickiga unga damen likaså. När det var dags för lunch gick vi ut och fikade i det fina vädret på framsidan. Lillebror skulle sedan sova en stund så jag promenerade en stund med vagnen. Bestämde mig för att plocka en blomma av vardera sort utmed vägkanten som jag kunde finna. Kunde glatt konstatera att Sveriges fauna fortfarande är något att räkna med.

Luktärtorna och potatisen är på tillväxt i sina pallkragar.

Storasysters vattkoppor är även dem på tillväxt...*kli, kli*

Några grannbarn var över och lekte i hopp om att även dem bli smittade av vattkoppor (godkänt av deras föräldrar naturligtvis). Så nu väntar vi med spänd förväntan om det blir fler koppor på fler barn inom några dagar....

Det blir aldrig som man tänkt sig...

Vår minisemester till ALV är hotad tråkigt nog. Livet med barn blir inte alltid som man tänkt sig. Man kan planera och ha sig för veckor i förväg men när det väl kommer till kritan så händer det något oförutsett.

En liten koppa kan ställa till det för oss...en vattenfylld sådan. Det är tydligen vår tur att få vattkoppor denna sommar. Tvillingarna fyller 6 år i höst så ja, det är kanske lika bra att få det överstökat. Jag befarar dock att detta kan bli långdraget såvida inte de båda bröderna insjuknar samtidigt. Storasyster fick sin första koppa idag. Räkna med att hon smittat 2-3 dagar innan kopporna  bröt ut. Med ca 14 dagars inkubationstid skulle det innebära att bröderna blir dåliga ungefär runt måndag vecka 26. Dock kanske de isf skulle bära omkring på smittan runt midsommar och då får vi helt enkelt avboka vår resa till ALV. Tur vi valde avbeställningsskydd.

På eftermiddagen/kvällen gick vi från en koppa till minst 20 st. Inga koppor i ansiktet ännu, men imorgon kanske det dykt upp nya. Jag var iväg till affären efter middagen och köpte ett kylskum som heter Pox clin som skall verka kylande och anti kli...Vanligt hederligt potatismjöl fick även följa med hem. Håll tummarna för att det inte blir alltför mycket kli och att vi hinner bli friska lagom tills att jag går på semester vecka 28. 

En hjälpande hand...

Igår när jag körde hem från jobbet så lyssnade jag på P4 och där kunde jag höra om André som mist sin syster i cancer och hur han hittade ett nätverk på internet där han kunde få stöd och hjälp. Hormonstinn som man är, rann tårarna ner för kinderna. Jag har fortfarande min fars bortgång i denna hemska sjukdom i färskt minne trots att det gått snart 6 år sedan han dog.

Jag var gravid med tvillingarna under hans sjukdomstid och det som gör mest ont är det faktum att han aldrig hann se dem. Döden är ett ämne som dras upp av mina tvillingar titt som tätt och de undrar vart man hamnar när man dör, vad händer med kroppen, vad kan man dö utav osv. Det är inte helt lätt att förklara för dem. Men de säger att deras morfar bor i rymden och undrar ofta när han ska komma ner igen.

Nu kan jag såklart inte låta bli att sitta här och gråta medan jag författar mitt inlägg. Men poängen jag ville komma till är att om du har erfarenhet av cancer som nära anhörig till någon som drabbats och känner att du vill vara till stöd för någon annan så kan du anmäla dig på:

Cancerkompisar.se 

Cancerkompisar är nätverket för dig som anhörig och närstående till en cancersjuk.

Vill du göra skillnad, vill du sträcka ut en hjälpande hand? Anmäl dig nu! Det skall jag göra....

cancerkompisar.se